När juldagsmorgon glimmar... vill jag sova

För ungefär en timme sedan beslutade jag mig nästan för att inte gå till morgondagens julotta. För i så fall måste jag gå upp typ fem, och jag måste dessutom promenera till kyrkan eftersom bussarna går så sällan. Jag har faktiskt lärt mig en promenadväg dit. (Inte den väg som andra försökt lära mig, den kan jag inte ta till mig, utan jag har hittat en egen som förmodligen är krångligare och tar längre tid. Men man kommer ju fram.) Om jag tar bussen kommer jag antingen en timme för tidigt eller sju minuter för sent. Jag avskyr att komma sent så det är uteslutet. Det kommer att vara mörkt ute. Och kallt. Nej, det tar verkligen emot.

Men samtidigt så vill jag ju verkligen gå dit. Jag har aldrig varit på julotta tidigare och det verkar så mysigt! Och jag har ju anmält till körledaren att jag kommer. Om jag uteblir kommer jag få dåligt samvete. Jag kommer skämmas.

Jag gör så att jag går dit. Det kommer inte bli många timmar sovda i natt, men jag får åka hem och sova efter ottan.

Jag skulle vilja åka släde till ottan som man gjorde förr. Fast inte med hästar så klart, jag gillar ju inte hästar. Hundsläde!

Bortsett från ambivalensen över julottan så mår jag bra. Det är så underbart att ha en lägenhet för sig själv! Jag kan bada när jag vill, jag kan laga mat när jag vill, jag kan vänta med att diska om jag inte orkar det med detsamma... Sjukt lyxigt. Och igår storhandlade jag så nu har jag massor av mat. När jag gick runt bland alla hyllor i affären kände jag mig så tacksam över att jag har råd att handla mat.