Nu har jag börjat kolla på True Blood, för att fylla hålrummet efter Being Human. Och för att Yvette rekommenderat det. Jag har inte blivit så där överdrivet engagerad ännu. Hjärtat slår inga dubbla slag. Men det är underhållande och jag ser potentialen till en ny besatthet.
Jag har tänkt mycket på att jag vill spela in mina låtar. Helst skulle jag vilja spela in dem på Steinwayflygeln som står i kyrksalen i kyrkan där jag brukar sjunga. Det är ett fantastiskt instrument. Det behöver stämmas lite, men det gör liksom ingenting.
En gång för längesedan, bortåt tio år sedan gissar jag, så skickade jag faktiskt en skiva (eller om det var ett kassettband till och med, detta var i forntiden) med min egen musik till ett skivbolag, minns inte vilket. Det känns lite pinsamt när jag tänker på det. Inte så mycket på grund av själva låtarna, men det lilla brevet jag bifogade. För vet ni vad jag skrev där? ”Jag förstår verkligen att ni tycker det här är JÄTTEDÅLIGT, men det vore roligt om ni orkade lyssna på det ändå”! Sweet Jesus, hur tänkte jag där? Idag har jag lärt mig mer om livet. Jag har lärt mig att man inte ska skylta med sitt dåliga självförtroende. Speciellt inte i ansökningar och liknande. Jag tror inte man vinner på det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vi älskar True Blood. Det är dom böckerna jag pratat om. Du kan låna dom om du vill!
Säsong två är mycket bättre så jag hoppas du fastnar. :)
Åååh, jaså det är DOM böckerna! Ja, det vore roligt att låna! Jag behöver något att läsa!
Hoppas ni haft det bra i Finland :-)
Det låter bra. Musiken kan ju vara en oerhört källa till kraft och liv. Var stolt över din dröm och vårda den ömt. :)
Robert - jag ska göra det bästa jag kan av min dröm! :-)
Skicka en kommentar