Rent intellektuellt så tycker jag att mina känslor är korkade. Dumma. Men det gör dem inte svagare, det lossar inte deras järngrepp om mig. Alla andra får bättre vård än mig. Terapeuterna har något emot mig.
Jag har varit ledsen idag. Ingen ur DBT-teamet har hört av sig trots mitt meddelande om att jag behöver hjälp. Däremot så har jag fått en räkning från psyk på grund av att jag uteblev från gruppterapin förra veckan. Jag gick inte till gruppen för att sist jag var där så var det ett helvete, jag måste få individuella samtal också, annars fixar jag inte gruppsessionerna. Man skulle ju få hjälp från hela teamet när man går i DBT! Men nu när min terapeut är sjuk så lämnas jag åt mitt öde. Var är hjälpen? Den senaste tiden har allting varit extra ruttet, dels med gubbaset på Arbetsförmedlingen, dels borttagandet av benzo, nu hade jag verkligen behövt bli stöttad. Mitt förtroende för hela denna mottagningen har nått en ny botten. Det här kommer jag aldrig, aldrig att förlåta.
På tunnelbanan hade jag tusen negativa tankar, och fantasier om diverse destruktiva och förstörande saker spelades upp som små kortfilmer framför mina ögon. Om filmerna börjar bli verklighet måste jag ta mig till S:t Görans psykakut.
Nu ska jag försöka varva ner. Först ska jag se om jag kan engagera mig i mordutredningen i deckaren jag läser just nu, och sen hoppas jag att jag ska få sova några timmar. Klockan elva i morgon ska jag träffa min underbara, vackra och kloka vän Yvette. Jag är så glad att jag får må dåligt tillsammans med dig Yvette. Jag är glad att du tar mig som jag är för stunden.
God natt, ni guldpärlor som läser detta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Förstår att det är SÅ jävla jobbigt just nu, men ge inte upp.
Och det är fan dåligt av DBT-teamet att inte höra av sig, se ska inte släppa en deltagare på det där sättet.
Jag hoppas du mår bättre snart.
Har nyligen hittat hit till din blogg och uppskattar den.
Whistler:
Tack så mycket för din kommentar! Vad roligt att du uppskattar min blogg.
Det är skönt att höra från någon annan att det faktiskt ÄR dåligt agerande av DBT-teamet, att det inte bara är jag som är överkänslig. Om de inte har resurserna till det så borde de inte ha en behandling som DBT. Det här är inte direkt första gången det är problem. Men det är sista gången det går ut över mig, jag ska sluta på den mottagningen. De har förbrukat alla chanser hos mig nu. Förtroendet är så raserat att det aldrig går att bygga upp igen.
Skicka en kommentar