Abstinens?

Idag har jag haft sån mordisk jävla ångest! Och ingen fungerande vid behovs-medicin har jag. För nån timma sedan svalde jag ner kvällsmedicinen, alldeles för tidigt, i hopp om att den skulle lugna mitt stressade hjärta och ge mig lite ro. Jag tycker inte den hjälpte speciellt mycket. Allt grubblande och ältande har lämnat mig men en ordlös ångestklump ligger kvar och skaver i mitt bröst. Och det kryper i mig av längtan efter alla självdestruktiva saker man kan göra.

Jag har varit ledsen och arg över en hel massa olika saker idag. När jag pratade i telefon med Anna föll jag i bitar och gråten vällde fram, och det var så skönt, jag önskar att jag kunde gråta nu också.

I morgon bitti ska jag till doktorn. Jag ser inte fram emot det alls. Det är så hemskt att sitta där och försöka sätta ord på allt ångesttrassel, man känner sig så fruktansvärt sårbar. Vidrigt är det. Men men. Jag ska gå dit i alla fall, jag har ju inget val direkt, och hon är väldigt snäll och trevlig den här läkarn och det gör ju situationen lite lättare.