K

K, vart tog du vägen? Du finns sällan i mina tankar nu för tiden, men när du någon gång dyker upp öppnas ett enormt hål i mitt inre, saknaden fryser själen till ett sorgset vinterlandskap, och en gammal, gammal sorg som ligger djupt begraven börjar röra sig, vrida sig, ge sig till känna.

Jag var ju jobbig, tjatig och barnslig. Jag vet det. Men gjorde jag verkligen så ont, var jag en sån besvikelse att du var tvungen att kapa alla band mellan oss, skära bort mig helt ur ditt liv?

Det är ju jag som, oförlåtande och iskall, brukar radera människor ur min värld vid minsta snedsteg från deras sida. Du utsatte mig för mitt eget beteende.

Du var svaret på alla mina böner, det var mig en olöslig gåta vad en stjärnpersonlighet som du egentligen såg hos mig. Du tog mig under dina vingars beskydd. På den tiden var jag beslutsam, osäker, hoppfull, förtvivlad, hjälplöst vidöppen och beräknande falsk. Vi undervisades i scenisk framställning, men den verkliga teatern tog vid i det ögonblick jag lämnade klassrummet, skakade av mig Serpina eller Susanna eller vad det nu kunde vara, och gick in för att spela rollen som mig själv. I dina armar upplöstes jag i hysteriska tårar, jämt och ständigt. Våra röster klingade så bra tillsammans. Det var på riktigt, musiken var på riktigt.

På den tiden var jag en helt annan person och jag har varit ytterligare hundra personer sen dess.

Du och jag började vandra i vitt skilda riktningar och om jag skulle fortsatt ringa och tjata om att ses och ta en fika och skicka sms efter sms, då skulle jag varit en riktig stalker. Stod du inte ut med min närhet för att jag var en plågsam påminnelse om Mozart, provsjungningar och svullna stämband? Men jag var ju din vän.

Det hugger till när jag minns den där världen som jag en gång var en del av. Den där världen som vi älskade, som lockade oss och gjorde oss helt förtrollade, som förde oss samman, men som vi aldrig kände oss helt hemma i.

Jag slutade aldrig sjunga. Musiken räddar mig fortfarande. Men jag slutade vara den där målinriktade och besatta klassiska sångeleven. Jag hittade andra vägar. Du slutade också. Och sen fanns inget kvar. Och jag slutade ringa, slutade sms:a. Inget finns kvar.