Dör nog snart

Panik. Upptäckte några mystiska vita tussar i ett hörn. "MÖGEL! NEJ! BORT!" skrek det i mitt huvud och min omedelbara impuls var så klart att tvätta bort detta och det gjorde jag också, med hjälp av diskmedel. Sen satte jag mig och googlade och läste om mögel i hus och alla de hälsorisker detta för med sig. Ångesten och paniken byggdes upp till en outhärdlig nivå, svetten började rinna. Min nästa impuls var att gå ut, åka nånstans, men jag är ju så förkyld och jag orkade helt enkelt inte. Till slut gick jag upp och pratade med hyresvärden om det hela, och nu var det ju verkligen dumt att jag tvättat bort skiten, jag skulle låtit det vara kvar så hade jag haft något att visa henne. Hon följde med mig ner och försökte känna om det fanns någon mögellukt i rummet men kände inget.(Själv har jag inget luktsinne på grund av denna vidriga förkylning, har haft massa feber och mått riktigt kasst de senaste dagarna). Hon trodde inte att det var någon fara, det lugnade mig litegrann men sen kom paniktankarna tillbaka.

Och nu tror jag att jag kommer att dö. Är ganska säker. Det finns ingen räddning. Tänker att väggarna är fulla av mögel och att luften jag andas in är giftig. Jag andas in livsfarligt gift och det bosätter sig i min kropp och blir ett med mig och förstör mig, bryter ner mig, sakta men säkert. Inte blir det bättre av att jag typ rosslar när jag andas och att lungorna verkar vara fulla av slem, det förstärker min känsla av att vara dödssjuk. Jag har tänkt så mycket på de där vita klumparna att jag knappt minns hur de såg ut i verkligheten, jag blandar ihop minnet med groteska fantasier. Var de slemmiga? Jag minns inte.

Panik. Ångest. Död. Cancer. Cancer. Faaaaaaaan!