Stressen

Alltså vilken jäkla virrhöna jag är! Idag har jag ägnat mig åt att stressa och jaga upp mig, helt i onödan. Det började egentligen redan igår med att min telefon inte kunde skicka sms. Det kunde den inte idag heller. Stressande, eftersom jag hellre kommunicerar via sms än att ringa, men ändå hanterbart. Sen idag skulle jag ladda telefonen och laddaren passade inte! Den gick inte in! Jag insåg att jag måste råkat ta med mig min väns mobilladdare när jag reste hem från Söderhamn i söndags, och lämnat min egen. Det kändes som den enda rimliga förklaringen. Jag meddelade honom detta och han blev givetvis inte så glad. Nu var jag jättestressad, uppvarvad och förtvivlad och jag lovade att skicka laddaren i ett vadderat kuvert i morgon bitti. Jag förbannade min klantighet och gick inte till kören eftersom oron var så vild. Min egen mobil ville jag kasta i ån i ren frustration, men avstod lyckligtvis från detta. Sen kom det ett sms till min mormors tegelstensmobil som jag lånar nu när min är död, och det var min vän som skrev att hans laddare var hemma hos honom precis som den skulle vara. Och då hittade jag min egen som låg dold i en klädhög. Den där andra laddaren, den som inte passade, den måste höra till min förra mobil eller något... ÅH VAD JAG SKÄMS. Här har jag rivit upp himmel och jord liksom.

Inte nog med detta förresten. Det finns fog för de farhågor jag drog upp i det förra inlägget gällande min (o)förmåga att sköta ekonomin, visade det sig idag! Usch. Dags att skaffa sig en god man...