Jag har så lätt att fästa mig vid människor. Alla som passerat genom min tillvaro under årens lopp har lämnat spår i mig som aldrig kommer att suddas ut. När man lärt känna en person som sen bara försvinner bildas ett ekande tomt rum i själen. Det är svårt svårt svårt, riktigt svårt, det här med relationer. Och det är svårt och samtidigt väldigt lätt att komma nära mig.
Min skottsäkra slutenhet och ihopklistrade tysthet, min vilt forsande, okontrollerade och i efterhand pinsamma öppenhet. Min mjuka kravlöshet och gränslöshet, mina bisarrt höga och omöjliga krav. Min panik över att inte bli omtyckt, min kvävningskänsla och mitt behov av plötsliga och ensamma promenader.
Det är något som förstör. Raserar och spränger sönder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det känns det du skriver, känns och känns igen från en tid som nu ligger lång bakom mig. Jag gjorde allt för att inte bli lämnad, dvs. jag såg till att aldrig fästa mig vid någon för då skulle det gör ont när de gick efter att ha sett hur jag egentligen var...äcklig, ful, fet och elak. Senare när jag släppte mitt försvar tack vare en fin liten människa så vågade jag hoppas igen, jag började lita på människor men med de gamla tankarna kvar i bakhuvudet någonstans. Visst är jag fortfarane rädd för att bli övergiven och visst händer det ibland att jag blir det, men skillnaden från förr är nu att smärtan går över och istället finns allt bra vi haft lagrat i minnet som jag kan ta fram när bitterheten ibland kommer på besök. Fina du, det kommer att bli bättre. Du är en fantastisk person hur du än är, och vad du än gör, du är unik precis som oss alla. Jag tycker om digfina...alltid!
Kram Mia
Tack finaste Mia! Det är så svårt det här med relationer, jag kan inte riktigt hantera det och ger lätt upp samtidigt som jag har stark separationsångest och verkligen sörjer alla dem jag tappat bort. Superkrångligt känns det, allting.
Jag önskar att jag också kunde släppa den där bitterheten och bara acceptera att vissa relationer är slut nu, så är det bara och jag är inte nöjd med mitt eget beteende men jag kan inte gå tillbaka i tiden och ändra.
Är iaf jätteglad att du och jag lärt känna varandra, det var kul igår och det är så himla roligt att du gått med i kören :-) Jag tyckte du var en sån härlig person redan när vi träffades på Skansen första gången :-)
Många kramar!
Skicka en kommentar