Vaknade för ett tag sen med en ilsket bultande huvudvärk och känner mig sliten som tusan helt utan anledning. Mötet om praktiken igår gick inte bra. Jag var trött och mådde dåligt, och min handläggare visade sig vara en äldre man, en gubbe helt enkelt, och jag har verkligen svårt för gubbar. Han förklarade för mig hur viktigt det är att man kommer ut och aktiverar sig och inte bara sitter hemma. Ja? Det vet jag väl, det är ju för sjutton jag själv som tagit initiativet till den här praktikgrejen. Och så frågade han hur jag tycker det fungerar med min behandling, dvs DBT:n, och jag sa som sanningen är att det går ju inte så jävla bra. Då började han givetvis undervisa mig i hur viktigt det är att jag verkligen dyker upp på terapin. Det vet jag också redan. Jag har aldrig missat en besökstid. Ja, och mina planer på att en dag jobba inom vården sågade han med en stor motorsåg. Han tyckte inte det var en bra idé att jobba med sjuka när jag är sjuk själv. Jag blev alldeles tom när han frågade vilka andra yrkesinriktningar jag kan tänka mig. Jag har varit helt inställd på äldreboende eller ännu hellre sjukhus och jag har ingen plan B. Han sa att jag måste börja tänka långsiktigt, var ser jag mig själv om fem år? Tanken skrämmer livet ur mig. Framtiden är som en skräckfilm.
Jag vet knappt vad som blev bestämt på mötet. Eller jo, jag ska gå nån slags rehabiliteringskurs som börjar om två veckor innan vi kan börja leta praktikplats. Antagligen blir det på äldreboende trots allt, eftersom jag har svårt att tänka mig något annat. Jag har ju ingen utbildning så valmöjligheterna känns lite begränsade. Jag är rädd, omotiverad och vet inte hur jag ska klara av det här.
Efter detta inte så inspirerande möte åkte jag hem till Yvette, vi åt rårakor, drack te och kollade på Scrubs. Jättemysigt och roligt! Yvette, du räddade min fredag! Ikväll ska jag hem till Jenny och Andreas och kolla på Melodifestivalen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Gaah! vilken jäkla gubbe du hade oturen att träffa då, ha verkade ju förstå nada :( Titta bara på de som varit sjuka som nu är friska och faktisk jobba rinom sjukvården, de är ju en enorm resurs och man kan faktiskt börja må bättre när man får en aktivitet/praktik att syselsätta sig med. *håller tummar och tår* för dig fina! Kan du inte hojta till nästa gång kören är så hänger jag på om jag kan :)
Massa kramar Mia
Tack så mycket fina gulliga Mia för ditt stöd!! <3 Ja, det var ingen rolig gubbe det där. Tycker det var onödigt av honom att säga att jag inte borde jobba inom vården, efter att bara ha träffat mig en enda gång. Jag har sagt till DBT-terapeuterna och min läkare att jag vill bli undersköterska, och de har tyckt det är en bra idé. Och de känner mig ju bättre än vad han gör, vet vilka problem jag har och dessutom jobbar de själva i vården så lite inblick har de ju i det hela. Jag sa till honom, "Men jag har ju inte tänkt jobba inom psykiatrin!" då sa han "Nej, för det FÅR du ju inte!" Rätt onödig maktgrej att påpeka vad jag får och inte får göra när jag sa att det inte ens var en del av mina planer.
Och eller hur, det finns många, hur många som helst, som haft problem själva och som jobbar med vårdyrken nu! Det behöver inte alls vara ett hinder! Tvärtom kan man vara en tillgång med de egna patienterfarenheter man har.
Nu vet jag inte ens om jag vill försöka praktisera längre, tar emot lite att behöva fortsätta samarbeta med gubben... har ingen lust nu längre. Men vi får väl se vad som händer!
Alltså det vore himla kul om du vill komma till kören! :-D Vi övar 18.30 - 21.00 på tisdagar. Körledaren Mikael kanske vill träffa dig några minut innan om det är första gången du kommer, så var det när jag började. Men om du vill kan du ju maila honom på mikael.fahlstedt@osterhaninge.com och fråga! Jag tycker det är en jätterolig kör, lagom kravlöst men ändå seriöst liksom :-)
Massa varma kramar till dig!
Skicka en kommentar