Ikväll gick jag på terminens näst sista ryskalektion. Jag har inte varit där på åtskilliga veckor och känner verkligen att jag halkat efter. Läraren frågade om mina känslor för det ryska språket har svalnat. Det har de. Men min frånvaro har framför allt berott på de mycket frostiga känslor jag hyser för en gubbe i gruppen. Jag kan inte slappna av med denna människa i samma rum. Ikväll dök han tursamt nog inte upp, men nu har jag börjat störa mig på ytterligare en person. En kille som har en sarkastisk och något nedlåtande framtoning. Jag får hela tiden känslan av att han har något emot mig, att det är något personligt.
Inget, inget rinner nånsin av mig, allt går rakt in i hjärtat.
Fan! Varför blir det alltid så här?! Varför, varför? Varför får jag aldrig trivas? Varför ska det alltid komma något as och förstöra? Det gör så ont! Jag vill skrika rakt ut!
Jag satt på lektionen och bet ihop och kände mig så ogillad, så hatad av alla. Ingen tycker om mig. Alla motarbetar mig. Allt jag ger mig in i slutar med detta. Det är det återkommande temat i mitt liv. Ingen tycker om mig. Alla motarbetar mig.
Jag har inga planer på att fortsätta med ryskastudierna, all lust att lära har dött, det räcker så här.
Jag har sån ångest över att jag måste sluta med benzo. Jag har sån ångest över att jag åt på McDonalds idag istället för att laga mat hemma. Jag har sån ångest över att ingen tycker om mig. Över att alla motarbetar mig. Sån kvävande, stickande jävla ångest.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Känner så igen mig. Mina ångestkänslor kom direkt efter jag lämnat restaurangen där jag fick frågan om "hej, det var länge sedan. Är allt okej med dig" osv.
Jag som lämnat ut min bloggadress kom på mig själv att jag kanske är lite för utlämnande där, samtidigt som jag vill förstådd. Att mitt liv inte är enkelt. Svårt för nya människor att förstå.
Jag tycker om dig ska du veta.
Tusen kramar!
Åååh, usch vad jobbigt för dig vännen, dumma ångestkänslor som jämt ska komma och förstöra! Det är så svårt det där, ibland orkar man verkligen inte med frågor.
Jag är också ganska utlämnande i min blogg. Jag tror ändå att det är bra, jag tror det kan hjälpa människor att förstå och ibland kan man förstå sig själv bättre genom att sätta ord på allt konstigt som händer.
Jag tycker om dig också min underbara vän, är så glad att du finns <3
Tusen kramar!
Borderline-temat. Överkänsligheten. Att tolka in en massa i en blick, eller för den skull om man inte får en blick. Allt ska tolkas negativt... Borderline - get out!!! Kram
bflmamman:
Ja, usch det är verkligen tärande att ha denna överkänslighet. En blick kan göra att man går från glad till självmordsbenägen.
Kram!
bflmamman:
Ja, usch det är verkligen tärande att ha denna överkänslighet. En blick kan göra att man går från glad till självmordsbenägen.
Kram!
Skicka en kommentar