Jag har varit inne i stan och fikat med underbara Mia, och så har jag träffat mormor och resten av min familj och spelat piano. Jag har kunnat känna glädje och jag har kunnat prata om andra saker än mögel.
Nu när oron inte längre skymmer min sikt borde jag ju vara hur lycklig som helst, kan man tycka, men kort efter att möglet lossat lite på sitt grepp om mig så dök det upp en svärm av andra mörka och tankar. Tankar på avvisanden, ensamhet, sorg och orättvisor. Men jag har kunnat tackla dessa tankar ganska bra med hjälp av DBT-metoder. När möglet attackerade mig var jag försvarslös, jag hade ren panik och färdigheterna bleknade bort, kändes oanvändbara.
Helt lugn är jag inte. Jag är fortfarande orolig och olycklig över (det eventuella) möglet, känner mig beklämd och är dessutom nervös att mögeltankarna ska börja terrorisera mig på allvar igen nu när jag går i bädd.
Hoppas på att världen finns kvar i morgon med.
2 kommentarer:
Vad skönt att världen stod kvar och att det är bättre. Jag tror fortfarande inte att det var mögel men jag ska inte leka anticimex liksom.
Och jag blir så glad över att du kunde ta hjälp av DBT-metoder för att tackla ångest. Som du har kämpat! Kämpat och kämpat och nu börjar det äntligen betala sig.
Kram!
Hej Yvette!
Ja, kanske handlade detta mindre om mögel och mer om det som psykologen kallar stressrelaterad paranoia.
Hoppas du har rätt och att det trots allt inte var mögel! Hur som helst flyttar jag nog ganska snart så även om det nu skulle finnas mögel lite här och där så har jag förhoppningsvis inte hunnit ta så stor skada.
Nu spikmatta!
Puss och kram
Skicka en kommentar