D

Kom alldeles nyss hem från en heldag med kören. Återigen har jag blivit duschad i komplimanger för min soloinsats på Allhelgona - det måste gått riktigt bra! Idag däremot var min röst trött och inte alls sugen på att sjunga, men det gick hyfsat bra trots det. Medan vi tog oss igenom den ena sakrala sången efter den andra så insåg jag plötsligt att oj, vad jag trivs i tonarten D. Både dur och moll, faktiskt, fast jag föredrar ju moll. Det var som att min trötta och sömniga röst fick vila när vi sjöng i D. Bra att veta! Jag ska nog skriva fler låtar i d-moll. Inte bara så klart, det blir för enformigt, men ibland är det skönt att göra det lätt för sig själv.

Nu ska jag ta itu med ett gäng odiskade tekoppar här. Sen äta lite och därefter hem till mormor för kvällsfika.