Snart, John Blund, så råkas vi!

Åh vad jag är trött! Hade tänkt lägga mig tidigt ikväll ju! Jag var helt virrig av trötthet mot slutet av körrepet, jag fantiserade om sömn medan jag sjöng, men så kom jag hem och fastnade framför Svt Play och jag kollade på några avsnitt av Debatt medan tiden rusade iväg. Ibland har jag svårt att acceptera att dagen är slut.

Alldeles, alldeles strax ska jag krypa ner i min säng och förhoppningsvis somna in till ackompanjemanget av regnet som kluckar och väsnas där ute. Mysigt! Konstigt att vissa ljud är så rogivande, medan andra, typ en droppande vattenkran eller - hemska tanke! - en snarkande människa, är tortyr.

Körrepet - alla tisdagars höjdpunkt - gick jättebra ikväll. Himla roligt var det. Jag fick öva på mitt solo som jag ska sjunga på minnesgudstjänsten på lördag. Och så sjöng vi adventssånger, underbart!

En ny tjej har flyttat in i rummet bredvid mitt. Nya människor gör mig osäker och illa till mods. Jag känner mig skygg och nervös överallt utom i mitt lilla rum, men jag måste ju lämna rummet för att använda köket och toaletten och trots att det känns jobbigt så gör jag det, och jag inte paranoid längre. Inte mer än vad jag alltid är i alla fall. Jag försöker acceptera mina rädslor, jag bär dem med mig för det går inte att radera dem, men jag vägrar låta dem styra mina steg.