Idag har jag haft huvudvärk, bultande ångest och mått illa. Nu känns det äntligen lite bättre, sedan jag pratat med min kära mormor i telefonen.
Jag har såna overklighetskänslor. Det känns som om inget är på riktigt, och när jag tänker tillbaka på saker jag gjort alldeles nyligen, så känns det som om det lika gärna kan ha varit en dröm, eller en film jag sett. Allt känns så avlägset, allt bara flyter omkring. Undrar om det är doshöjningen av min nyaste medicin som gör det. Fast neuroleptika ska väl MOTVERKA overklighetskänslor, inte tvärtom, eller? Har jag alltid känt så här? Jag vet inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du vet att du alltid är välkommen hit, även då jag/vi inte mår bra. Då kan vi "leka" att vi ligger inne båda två och sitta och göra ingeting mer än att läsa Året Runt och vänta på den äckliga maten (vi får köpa mikromat).
Kram!!!
Tack Maria för att du finns där. Vänner som inte skräms bort av ångest och mörker är så värdefulla <3 Det låter perfekt att leka sluten avdelning, alldeles kravlöst, det gör jag gärna en dag snart!
Stor kram
Skicka en kommentar