I morse drack jag en kopp kaffe i solen utanför sjukhuset innan jag gick in för att träffa läkaren. Ett jättejobbigt besök var det. Man blir verkligen deppig av att sitta i nästan en timme och försöka svara på tusen frågor om ens psykiska smärta. Jag lämnade stället med en känsla av att ha blivit missförstådd. Läkaren vill skicka en remiss till beroende-enheten, men själv upplever jag inte att jag är beroende. Jag vill bara gå i DBT. Nu vet jag inte hur det kommer bli. Risken finns att borderline-enheten endast tar emot mig på villkor att jag även går till beroende-enheten. Jaja. Man får väl se vad som händer.
Jag har tänkt väldigt mycket på det faktum att jag är ett sådant lätt byte för alla som vill utnyttja mig och trycka ner mig på olika sätt. Min trasiga självkänsla har gjort att jag inte kunnat försvara mig. Jag har varit den perfekta måltavlan för alla som haft en massa skit de velat kasta på någon. Taggarna har jag alltid vänt inåt. Men nu är det slut på det. Det har pågått alldeles för länge. Personer som gör mig illa kan fara åt helvete.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Kram!!
JA! BORT MED DEM! KRAM! Kanske är det där med beroendeenheten inte helt fel ändå? Tillsammans med DBT? Bara en tanke, jag har ju ingen aning jag :)
Yvette:
Kram vännen!
bflmamman:
Jag har ingen aning själv heller egentligen om vad som är bäst... Det känns liksom som att mitt lilla missbruk inte är tillräckligt allvarligt för att jag ska platsa på beroende-enheten, jag är typ rädd att de bara skulle skratta åt mig, det finns ju folk som är betydligt värre missbruksproblem. Jag vet verkligen inte... Ska till psykologen i morgon, då får jag väl ventilera mina tankar kring allt detta :-)
Kram!
bflmamman:
Jag har ingen aning själv heller egentligen om vad som är bäst... Det känns liksom som att mitt lilla missbruk inte är tillräckligt allvarligt för att jag ska platsa på beroende-enheten, jag är typ rädd att de bara skulle skratta åt mig, det finns ju folk som är betydligt värre missbruksproblem. Jag vet verkligen inte... Ska till psykologen i morgon, då får jag väl ventilera mina tankar kring allt detta :-)
Kram!
Bra att du säger ifrån för dig själv och andra. Att villa skicka dig till beroendeenheten är ju verkligen att ge dig en stämpel och ett stigma i pannan innan läkaren ens känner dig. Du är ärlig mot denne och så "straffas" du för det.
Håll fast vid att du ska gå i DBT och att du i så fall inte kommer ta benzo. Det är stor skillnad på fysiskt beroende (missbrukares) och psykiskt beroende (brukare). Du är en solklar brukare IMO.
Tänker på dig och håller på dig såklart.
Varma kramar vännen <3
Hej fina Maria!
Ja, jag är glad att jag äntligen börjat kunna säga ifrån. Jag önskar att jag även kunde låta bli att bry mig om vad uppenbart korkade och totalt oinsatta personer har för åsikter, men tyvärr äter det sig in och gör mig osäker, trots att jag vet att jag verkligen inte borde bry mig. Jag är så trött på besserwissrar som tror att de vet en massa bara för att de suttit och läst på nåt idiotiskt forum där vem som helst kan skriva vad som helst.
Ja, om det här med benzobruket. Jag ska till psykologen om en liten stund, får se vad hon tycker om det hela. Jag skulle jättegärna ha fri tillgång till benzo som jag hade när jag var 18, herregud då skrev de ju ut vad som helst, men om jag måste välja mellan benzo och DBT väljer jag så klart DBT, jag tror de är bäst i Sverige på DBT på det här stället så jag måste ju ta chansen. Och visst har jag väl missbrukat benzo på det viset att jag tagit större doser än vad som rekommenderas, men det tycker jag egentligen inte är värre än att supa skallen av sig och det har väl nästan alla gjort någon gång? Utan att vara alkoholister.
Många förvirrade tankar :-)
Massor av kramar till dig vännen, jag hoppas vi ses snart <3
Heja heja!
Johanna
Johanna:
:-)
Du är så bra som säger ifrån vännen, keep it up och följ din magkänsla om vad som är rätt!
Kramar Mia
Mia:
Åh, tack finaste du. Ja, det börjar bli dags att lära sig säga ifrån.
Jag är glad över att ha dig som vän! Träffas gärna nån dag för långpromenad eller fika :-)
Massor av kramar
vet inte riktigt om jag vågar skriva detta... men jag tror att vi sprang på varandra i måndags! eller jag är helt säker. kanske vill du vara anonym? men du har ändå en blogg med bild;-)
Är i slutfasen av min behandling på det ställe du skriver om. skulle du inte kommit med i programmet skulle de ha sagt det vid det här laget så jag tar mig friheten att säga grattis. de är verkligen proffsiga.
jag är där samma tid nästa vecka. kanske vi ses då?
stor kram
Katarina
Katarina:
Oj, vad roligt! :-D Kul att du talade om det! :-)
Och TACK! Mitt intryck av alla jag träffat där är att de är otroligt proffsiga och det är verkligen stor skillnad mot mina tidigare vårdkontakter. Jag är också där nästa måndag, fast en halvtimme tidigare än i måndags. Men vi kanske ses?
Stor kram!
Skicka en kommentar