Klockan ett i morgon. Då har jag bokat tvättid. Eller. Då har min boendestödjare bokat tvättid åt mig. Vi ska gå till tvättstugan tillsammans, hon och jag, men efter en timme måste hon ila vidare så då blir jag ensam och jag hoppas att jag kommer kunna avsluta tvättningen på egen hand utan panik och nojjor. Jag vet att det är fånigt, men blotta tanken på tvättstugan gör mig nervös och osäker, och Krösa-Maja är som vanligt kreativ vad gäller saker som kan gå galet. Jag är rädd att tvättmaskinerna ska gå sönder, att mina fina kläder ska bli förstörda eller att någon granne ska mörda mig.
Det är inte så roligt med alla dessa rädslor. Det är inte så roligt att ha en Krösa-Maja-hjärna.
Boendestödjartjejen frågade om den känns rimlig, den här tvättstugeskräcken. Ja, sa jag. Den känns rimlig. Tyvärr gör den det. Så som det känns just nu så tvivlar jag på att det blir något tvättat överhuvudtaget i morgon. Klänningar har jag så jag klarar mig ett tag till, men lakan och underkläder vill och behöver jag verkligen få rena i morgon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Heja heja heja!
Tack Hanna! <3 Behöver all pepp och allt hejande jag kan få just nu!
Förstår det, det är jobbigt att erövra sånt där som låst sig. Hur gick det?
Det gick ganska bra! Jag vågade i alla fall gå dit, tillsammans med boendestödjaren. Vi bokade en ny tid nästa fredag och jag tror det kommer kännas lite mindre läskigt att gå dit nästa gång. Ja, det är jobbigt när man får såna här rädslor för saker som man måste göra, tur att det finns hjälp. Tvättstugan var dock väldigt äcklig och ofräsch måste jag tyvärr säga. Men jag är nöjd med att ha varit där i alla fall och nu har jag rena lakan och underkläder. :-)
Bra jobbat! Du är så stark.
Heja heja!
Anonym:
Tack snälla!
Heja! Du är grym!! :)
♥
Hanna:
Tack fina för all pepp! <3 Kram!
Skicka en kommentar