Ångesten skaver och svider inuti mig och tankarna ilar iväg i fel riktning. Mitt benzo är slut, allt är jobbigt och klumpen av tårar vägrar lösas upp och rinna ut. Jag vill fly från mig själv och alla onda, onda minnen. Jag vill vara självdestruktiv. Jag vill ha benzo. Jag vill döva känslorna. Jag vill stänga av kortfilmerna som ångesten regisserar och som går på repeat i mitt huvud. Jag vill bli helt nerdrogad så jag inte känner någonting alls. Jag vill bli räddad.
Relationerna till andra människor fungerar dåligt just nu. Känner mig väldigt missförstådd. Känner mig inte respekterad. Känner mig arg, ilskan är vild och galen och sliter min själ i stycken.
Jag har dessa vidriga minnen som jag egentligen skulle vilja prata öppet om, jag skulle vilja prata med någon jag litar på. Drömscenariet är att sitta i en soffa med kuddar och filtar och näsdukar och massor av te, och en kompis bredvid mig, och bara prata, prata, prata, prata ut allt det onda. Men jag vet att det inte skulle fungera. Orden skulle inte låta forma sig. Allt skulle låsa sig. Det vet jag ju.
Jag vill ha benzo...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Kan du inte låtsas att jag är din mamma som lyssnar på dig?
Jag är en bra lyssnare, sägs det.
Kringjoxet får du tyvärr stå för själv, typ, kuddar, näsdukar och the.
Men till mig kan du vräka ur dig allt, jag tål....
kram/Lena
Gulliga Kajsa!
Du får gärna komma hit imorgon (tisdag) kväll och sitta hela kvällen och sova över om du vill. Du får prata om det mest smärtsamma eller bara vara och gosa med kissarna under massor med filtar och te och alltihop. Dörren står öppen och du kommer om du orkar (vet att det är sådant man bestämmer typ isista sekunden).
Och klart du ska ha mer benzo.
Varma kramar <3
Lenas värkstad:
Tack så mycket, vad snäll du är!
Någon dag när jag orkar kanske jag tar tillvara på ditt erbjudande!
Kram!
Maria:
Åh, det vore underbart! Jag ska nån sorts samtal/bedömning på sjukhuset i morgon klockan 17. Vet inte riktigt hur lång tid det tar eller hur jag mår efter det. Men skulle väldigt gärna vilja hälsa på dig, jag kanske åker direkt till dig från sjukhuset, jag skickar ett sms i så fall.
Varma kramar vännen <3 Tack för att du finns.
Hej Kajsa!
Javisst. Skicka bara ett sms om du orkar eller inte. Jag har stor förståelse för båda besluten och som sagt, att det svänger från ena stunden till den andra. Ibland vill man ha sällskap och timen efter det vill man bara bura in sig och vara ensam. I know.
Hpller tummarna att allt går bra på sjukhuset och att det känns förtroendegivande.
Stor kram <3 <3 <3
Hoppas att du mår bättre snart vännen, och att spärren när du ska prata släpper. Jag var tyst i många år men till slut hittade jag en människa jag litade på. Hoppas att det går bra med läkaren, *håller tummar och tår*
Kramar Mia
Maria:
Absolut vännen, jag skickar iväg ett sms när jag har varit på sjukhuset. Det vore himla mysigt att komma hem till dig. Hoppas jag orkar. Det är svårt ibland att planera saker när ens humör är så här instabilt - du vet ju hur det är.
Stor kram! <3 <3 <3
Mia:
Tack kära du, ja den sitter djupt den här spärren, och jag tror det skulle vara bra för min hälsa att få ur mig det jobbiga och dela det med någon, så jag hoppas den släpper till slut.
Är jättenervös nu, ska iväg till mötet om några timmar! Åh vad nervös jag är!
Massor av kramar! <3
Hoppas mötet gick bra, och kom ihåg att det finns många som bryr sig om dig!
Kramar!
Silverglitter:
Tack så mycket fina du. Mötet gick helt ok, hon var snäll. Vet inte ännu om de tar emot mig som patient, de ska göra en utredning först. Ska dit igen nästa vecka.
Kram!
Skicka en kommentar