På väg bort. Mina vänner är på väg bort. Jag är så rädd för att bli lämnad ensam, samtidigt som detta att vistas i relationer med andra människor är som att känna en flock vilda vargar slita min själ i stycken. Jag är hjälplös, paralyserad och relationerna är en djungel. Allt blir galet, hela tiden. För det är så svårt allting.
Jag vet att jag är krävande, samtidigt som jag inte ställer några krav alls.
Jag vet att jag är patetisk när jag blundar och ser tydliga bildspel av hur alla träffas och har kul utan mig. Hur de väljer bort mig. Inte vill ha mig med.
Mina vänner. De glider sakta men obönhörligen säkert bort från mig. Jag är dålig på att vårda mina relationer. Så dålig.
Jag tar inte riktigt hand om mig själv just nu. Jag längtar efter det farliga, det dåliga och det söndertrasande. Jag vill balansera på ett broräcke.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag är inte på väg bort från dig Lovar!
Varma kramar <3
Maria:
<3 <3 <3
Tusen kramar
Åh tjejen, du beskriver exakt hur jag känner det när jag mår dåligt. Det är lustigt hur det träffar rakt in i själen när man läser något som man vet precis hur det är att känna så. Kram till dig. Du är speciell och det är jag med :D
borderfuckingline:
Tack! Det finns en viss tröst i att veta att man inte är helt ensam om att känna som man gör. Ja, vi är båda speciella, och vi förtjänar att må bra. Det är hemskt att vi mår så dåligt, jag undrar hur man egentligen ska bära sig åt för att få må bra...
Stor kram
Skicka en kommentar